Accidentellt funnen binjuretumör (incidentalom)

Finlands Endokrinologförening rf

8.9.2022 Marianna Viukari

Vid bilddiagnostiska underökningar (ultraljudsundersökning, datortomografi, magnetkameraundersökning) upptäcks ofta binjuretumörer (incidentalom) som bifynd. I fortsatta undersökningar utreds det om en sådan accidentellt, alltså av en tillfällighet, upptäckt binjuretumör producerar för mycket av något hormon och om tumören är godartad eller elakartad. En endoskopisk operation görs om den bilddiagnostiska undersökningen tyder på att tumören inte är godartad eller om tumören producerar för mycket av något hormon. Det behövs inte något ingrepp eller någon uppföljning, när en godartade tumörer inte producerar något hormon.

På senare år har bilddiagnostiken av bukregionen blivit betydligt mer exakt och det görs ett stort antal avbildningar av buken. Bukregionen kan undersökas med ultraljud, datortomografi eller magnetkameraundersökning. Samtidigt som undersökningarna gör det betydligt lättare att diagnostisera ett flertal sjukdomar avslöjar de ofta slumpmässiga fynd som inte gett några symtom, men som kräver ytterligare utredningar. Ett sådant slumpmässigt fynd är en accidentellt upptäckt binjuretumör.

Binjurarna
Binjurarna är pariga, små trekantiga körtlar som är belägna ovanför njurarna. Normalt väger de 4–5 gram. Binjurarna producerar flera hormoner som reglerar kroppens funktioner och ämnesomsättning. Bland dem märks kortisol, salthormonet aldosteron och stresshormonerna adrenalin och noradrenalin.

Vad är en accidentellt upptäckt binjuretumör (incidentalom)?
De flesta tumörer är ofarliga godartade körteltumörer, så kallade adenom. I sällsynta fall kan de vara så kallade feokromocytom (se patientinfon Feokromocytom) eller elakartade förändringar. Tumörens storlek och täthet (densitet) kan vanligen utredas med en datortomografiundersökning utan kontrastmedel. Tätheten ger värdefull information om tumörtypen. Tumörerna kan producera något av de hormoner som nämns ovan eller vara inaktiva och frisätter således inga hormoner.

Hur undersöks tumörpatienter?
Till en början utreds det om patienten har symtom eller fynd som passar in på någon binjuresjukdom. Kortisolöverskott yttrar sig i viktökning, bukfetma, muskelförtvining och avtagande muskelkraft. Patienten blir rund (s.k. månansikte) och rödbrusig i ansiktet. Blåmärken uppstår på huden. Blodsocker och blodtryck kan stiga och skelettet försvagas. Depression kan förekomma. Salthormonet aldosteron (se patientinfon Primär hyperaldosteronism) gör att det ansamlas natriumsalt i njurarna och därmed vatten i kroppen. Följaktligen stiger blodtrycket. Samtidigt förlorar kroppen kalium via njurarna. Muskelsvaghet är det viktigaste symtomet på kaliumbrist. Överproduktion av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin (se patientinfon Feokromocytom) får blodtrycket att stiga. Ofta förekommer också attackvisa symtom, till exempel huvudvärk, hjärtklappning och svettning.

Med laboratorieprover utreds det om tumören har överproduktion av något hormon. Kortisolproduktionen undersöks vanligen med ett så kallat dexametasontest (1 eller 1,5 milligram). Ett annat alternativ är att kortisolhalten undersöks med dygnssamling av urin. Ibland bestäms kortisolvärdet med ett salivprov kring midnatt. Vid ett dexametasontest tar patienten dexametason i tablettform på kvällen kl. 23. Nästa morgon tas ett blodprov för att undersöka kortisolhalten i serum. Om kortisolproduktionen är normal, sänker kortisonpreparatet kortisolhalten i serum till ett värde som ligger under ett visst gränsvärde. P-piller, hormonsubstitution under klimakteriet och epilepsiläkemedel gör att dexametasontest är otillförlitligt. I sådana fall bestäms kortisolvärdet i stället med dygnssamling av urin. Vidare undersöks natrium- och kaliumhalten i blodet. Hos personer med förhöjt blodtryck undersöks också halterna av salthormonet aldosteron och renin. Dessutom mäts metanefrin- och normetanefrinhalterna om en datortomografiundersökning utan kontrastmedel visar att binjuretumören har hög täthet.

Vidare undersöker man om tumören är godartad eller elakartad. De viktigaste faktorerna är då tumörens storlek och täthet som påvisas med en datortomografiundersökning. Små tumörer med en diameter under 4 centimeter är i de flesta fall godartade. Större tumörer innebär ökad risk för malignitet, för att de är elakartade. Typiskt för godartade tumörer (adenom) är låg täthet (under 10 HU vid datortomografi utan kontrastmedel; HU = Hounsfieldenhet). Vid feokromocytom och elakartade förändringar är tätheten betydligt högre. En del godartade binjuretumörer kan emellertid ha en täthet på mer än 10 HU. I oklara fall kan uppföljning med bilddiagnostik avslöja en tendens att växa hos tumören. Närmare information om tumörens egenskaper kan man också få, om binjurarna undersöks med datortomografi med kontrastmedel. Nålbiopsiprov tas vanligen inte på tumörerna eftersom proverna är otillförlitliga.

Hur behandlas accidentellt upptäckta binjuretumörer?

Små tumörer behöver inte behandlas eller följas upp, om de har låg täthet och inte har överproduktion av något hormon. Om tätheten är förhöjd kan binjurarna undersökas på nytt med datortomografi en eller två gånger för att utreda om tumören tenderar att växa.

Operation blir aktuell om biokemiska undersökningar visar att tumören producerar för mycket av något hormon eller om en datortomografiundersökning tyder på att tumören är elakartad (tumören är större än 4 centimeter i diameter, har hög täthet eller växer kraftigt under uppföljningen). Behandlingen, antingen uppföljning eller operation, läggs upp individuellt när tumören är större än 4–6 centimeter i diameter, men har en täthet under 10 HU.

Hur går en binjureoperation till?
Operationen görs i narkos och binjuretumörer avlägsnas nästan alltid med titthålsoperation. Bukhålan fylls med koldioxid för att kirurgen ska ha god insyn i operationsområdet och instrumenten förs in genom små hudsnitt i bukväggen. Om det behövs kan operationen ändras till öppen operation. Det kan komma i fråga om det uppstår en blödning under ingreppet eller om patientens anatomi inte lämpar sig så väl för en titthålsoperation. Stora binjuretumörer avlägsnas ofta med öppen operation och operationssnittet planeras individuellt från fall till fall. Under operationen tas både tumören och hela binjuren bort. Den binjure som är kvar har kapacitet att producera så mycket hormoner som kroppen behöver. 

Dagen efter operationen får patienten äta som vanligt. Det är tillåtet att duscha genast, men simning och bad bör undvikas i en vecka. Under sjukskrivningen är det bäst att vänta med aktiviteter som kräver ansträngning. Däremot rekommenderas promenader och lätt motion.

Vid titthålsoperation skrivs patienten ut den andra eller tredje dagen efter operationen och vid öppen operation ungefär en vecka efter ingreppet. De suturer, operationstråd, som används vid en titthålsoperation brys ner och behöver inte tas bort. Vid en öppen operation tas stygnen bort på hälsovårdscentralen 7–10 dagar efter ingreppet. Du får råd om sårvård på avdelningen före utskrivningen. Efter en titthålsoperation är du sjukskriven i 2–4 veckor och efter en öppen operation i ungefär 4 veckor.