Sköldkörtelunderfunktion, hypotyreos

Finlands Endokrinologförening rf

09.09.2013 Pia Hakanen

SKÖLDKÖRTELN OCH SKÖLDKÖRTELHORMON

Sköldkörteln. Sköldkörteln (tyreoidea) är ett organ som producerar sköldkörtelhormon. Den består av två lober, befinner sig på halsen nedanom struphuvudet och väger normalt 15-25 g. Sköldkörtelfunktionen regleras av hypofysen (hjärnbihanget).

Sköldkörtelhormon. Sköldkörteln producerar tyroxin, d.v.s. sköldkörtelhormon. Sköldkörtelfunktionen regleras av hypofysen via tyreotropin, d.v.s TSH-hormon. Sköldkörtelhormon påverkar kroppsfunktionerna på många sätt, genom att stimulera dem.  När sköldkörteln fungerar dåligt (underfunktion), ökar insöndringen av TSH-hormon i hjärnbihanget och driver sköldkörteln till ökad hormonproduktion. På motsvarande sätt minskar hypofysens TSH-insöndring då sköldkörteln är ”överaktiv” (överfunktion).

ORSAKER TILL UNDERFUNKTION

Underfunktion i sköldkörteln beror oftast (i 95 % av fallen) på själva sköldkörteln, och kan vara ett resultat av sköldkörtelinflammation, sköldkörteloperation eller radiojodbehandling. Den vanligaste orsaken till underfunktion i sköldkörteln är kronisk sköldkörtelinflammation, så kallad autoimmun tyreoidit. Den är inte ett resultat av bakterie- eller virusinfektion, utan beror på att kroppen felaktigt producerar antikroppar mot egna vävnader. Autoimmun tyreoidit sköts inte med antibiotika eller kortison, utan vid behov med thyroxin (se behandling av underfunktion) ifall den leder till underfunktion av sköldkörteln. En sällsynt orsak till underfunktion i sköldkörteln är brist på  sköldkörtelreglerande hormon, TSH.
Vid sköldkörtelbetingad underfunktion är blodets tyroxinhalt (T4v) låg eller vid nedre gränsen för referensområdet och TSH högt. Om orsaken är brist på reglerande hormon är såväl tyroxin- som TSH-halten låg.

SYMTOM PÅ UNDERFUNKTION

Typiska symtom på underfunktion är trötthet, långsam tankegång, initiativlöshet, minnesproblem, frusenhet, minskad svettning, torr och grov hud, svullnader, viktuppgång, förstoppning, och långsam puls. Symtomen utvecklas vanligen långsamt och därför kan framför allt unga människor långa tider anpassa sig till symtomen utan att märka dem. Hos kvinnor kan underfunktion i sköldkörteln dessutom leda till rubbningar i menstruationscykeln och barnlöshet.

BEHANDLING AV UNDERFUNKTION

Förverkligande av behandlingen. När man försäkrat sig om att det är fråga om underfunktion i sköldkörteln som kräver bestående behandling, inleds läkemedelsbehandlingen genom att ge thyroxin, d.v.s samma hormon som kroppen själv producerar. Underhållsdosen vid behandling av vuxna är vanligen 1 – 2 tabletter Thyroxin 0,1 mg per dygn.

För att kroppen skall anpassa sig väl till den ökade sköldkörtelhormonhalten, inleds behandlingen med en dos som är mindre än underhållsdosen. Detta är speciellt viktigt hos äldre patienter och personer som lider av koronarsjukdom, eftersom en för snabb dosökning kan leda till att symtom på bröstsmärta förvärras. Dosen inleds med 0,025 – 0,05 mg/dygn och höjs därefter individuellt med 2 – 4 veckors mellanrum.

Thyroxin-medicineringen intas som en dos på morgonen, helst på tom mage och minst 10 minuter före morgonmålet, ifall det inte föreligger särskilda orsaker till annat tillvägagångssätt. Då laboratorieproven undersöks tas dagens läkemedelsdos först efter blodprovstagningen.

Övrig medicinering kan inverka på upptaget av sköldkörtelhormonet (t.ex. järn- och kalkpreparat, kolestyramin och kolestipol som används vid behandling av högt kolesterol samt magsyraneutraliserande preparat och alsucralfat som används vid behandling av magsår och magkatarr).  Därför bör en 4 timmars paus hållas mellan intaget av thyroxin och dessa läkemedel. Långvarig behandling med syrablockerande medicin kan öka behovet av thyroxin eftersom thyroxin sugs bäst upp i en sur miljö. Även vissa andra mediciner såsom epilepsimediciner och estrogenbehandling kan öka sköldkörtelhormonbehovet. Preparat innehållande havsalger bör inte användas under thyroxin-behandling, eftersom de innehåller stora mängder jod, som påverkar sköldkörtelfunktionen.

Behandlingens målsättning. Med behandlingen korrigeras blodets sköldkörtelhormonhalt till normal nivå. Dosen är rätt då patienten mår bra och de blodprov som mäter sköldkörtelfunktionen (T4v och TSH) är inom referensområdet. Hos en i övrigt frisk person eftersträvas ett TSH-värde på 1-2 mU/l. Efter ändringar av thyroxindosen kontrolleras TSH tidigast efter 4 veckor. Då balansen är god, räcker det att sköldkörtelfunktionen kontrolleras en gång om året.

Behandlingens biverkningar. Då behandlingen förverkligas rätt medför den inga biverkningar. Ifall dosen är för stor leder den till ett tillstånd som liknar sköldkörtelöverfunktion (patienten magrar, pulsen blir snabbare och det kan förekomma darrningar och rytmrubbningar). Överdosering kan på lång sikt orsaka benskörhet.

GRAVIDITET OCH UNDERFUNKTION I SKÖLDKÖRTELN

Vid graviditet är en normal sköldkörtelhormonhalt hos den väntande modern viktig för utvecklingen av fostrets hjärna, och då graviditet inletts får thyroxin-behandlingen inte avbrytas utan läkarordination. Sköldkörtelhormonbehovet ökar vanligen med 0,025 – 0,05 mg/dygn under graviditeten. Då gravideteten säkerställts med graviditetstest, rekommenderas en ökning av den dagliga dosen Thyroxin med 0,025 mg. TSH-målet är under 2,5 mU/l i första trimestern och under 2,5-3,0 mU/l i andra och tredje trimestern. Under graviditeten används ofta järnmedicin som minskar thyroxinupptaget, därför är det skäl att inta eventuell järnmedicinering på kvällen och thyroxin liksom förut på morgonen. Efter graviditeten återgår man till tidigare thyroxindos.